2005 släppte William Attia det numera klassiska spelet Caylus. Några år senare dök Caylus Magna Carta upp. I båda spelen ligger fokus på att skaffa och utnyttja olika typer av resurser för att konstruera byggnader samt att hjälpa kungen att färdigställa slottet.
Eftersom det var flera år sen jag spelade vanliga Caylus vore en jämförelse inte rättvis. Istället kommer här fem anledningar till varför jag gärna spelar 'lillebror' Magna Carta.
1. Det är litet och lätt att ta med sig. Innehållet består av en kortlek samt olika typer av resurskomponenter. Spelet innehåller inte någon spelplan (till skillnad från Caylus), vilket gör det portabelt och enkelt spela lite här och där.
2. Spelet går snabbt att lära sig och har en bra balans som gör att nya spelare har väldigt goda chanser att vinna.
3. Spelet är snabbt, du spelar ofta en omgång på under en timme.
4. Spelet har en stor strategisk variation, då spelare kan fokusera på att färdigställa slottet, på att bygga ett stort antal vanliga byggnader, på att bygga prestigebyggnader eller försöka balansera och göra lite av allt.
5. Turkfaktorn i spelet är låg och ingen taktik är given då allt hänger på hur dina medspelare lägger upp sina spel. Caylus Magna Carta har en trevlig interaktion mellan spelarna samt en ganska komplex, välavvägd och spännande kombination av resurshantering.
Jag rekommenderar Caylus Magna Carta till spelare som vill ha ett snabbspelat spel, men som inte gör avkall på interaktion och gillar att ta kniviga beslut.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar